Tropiska plantor

Nu har jag i snart fem veckor jobbat på ISS som Servicegartner.

Ett jobb som är både utmanande och kul.

Utmanande är att man vissa dagar går bort åt en 10 km eller mer. Utmanande är också att hitta fram till kunden utan att ha kört vilse allt för många gånger. Utmanande är alla vägarbeten och enkelriktade gator som strular till det för en nybörjare, trots GPS. Utmanande är att använda en GPS som inte blivit uppdaterad på över ett år...

Spjut som ska ha minimalt med vatten

Utmanande är att få hållit växterna i liv, de är ju tropiska plantor i ett långt ifrån optimalt förhållande... Varm och torr inomhusluft, små växtplatser, ingen diversitet, dåligt med ljus (riktigt ljus!).

Döende, bort om all räddning ...

Kul är ...
fortsättning följer ...

Hos mina kunder ...

har jag ibland de bästa utsikterna över byn (alltså stan) ;)

Jag måste ibland påminna mig om att jag ska sköta plantorna, inte beundra utsikten ...

En solbadare

En dag i början av november när solen sken och jag tog mig en promenad mötte jag denna solbadare på inkörseln till vårt hus.

En sen hälsning från gången sommar.

Nu är det minusgrader ute och is på inkörseln
(som har en lutning på 30% eller ...,) en dag ska jag mäta upp lutningen, för brant är det, har man otur slirar man ner tillbaka när man försöker komma upp på morgonen ...

Long time...

Tiden bara flyger iväg och jag har dåligt samvete över att jag inte skriver nåt i min blogg.

Norge är ett lite annorlunda land. ;) Men det visste du väl redan?!

Lunch
Hemma i Finland får barnen varm lunch i skolan (och gnäller oftast över att den inte är god)
Här i Norge har barnen sin egen matpakke med till skolan; smörgåsar i de flesta fall (å de har åkt runt i ryggsäcken några timmar innan de äts). Glömmer man sin matpakke går man hungrig tills man kommer hem eller har möjlighet att smita in till t.ex. en 7-eleven å köpa en "kvikkluch" (kexchoklad)...

På arbetsplatserna i Finland finns det oftast en lunchrestaurang eller så går man till nån restaurang å äter lunch eller värmer sin medhavda lunch i micron på jobbet...
Här i Norge har man sin egen matpakke med; smörgåsar i de flesta fall...
På några få lyckliga ställen finns det en lunchkantin där man kan köpa sin mat; smörgåsar (eller möjligtvis sallad, kanske på fredag varm lunch...)

Parkera bilen
Hemma i Finland parkerar man bilen i körriktning på höger sida av vägen! Pröva nåt annat och du har får en liten fin "snabbvinst" av LappLisa.
Här i Norge parkerar man hur man vill bara brandbilen kommer förbi...

Cykla i Norge

Undrar om min cykel visste vart den var på väg när vi startade vår resa i slutet av juli ... jag visste inte! Hade nog en dröm men inte tro på att drömmen kunde bli sann. 

En dag innan Nordic Missions Conferences var slut, såg jag en norskregistrerad bil med cykelställning. Ett litet hopp tändes i mig. Jag fick reda på vems bil det var. Tog mod till mig och frågade dem om möjligen min cykel kunde åka med dem till Oslo. Vilken flax, de hade plats för en cykel så min cykel fick åka med dem. Själv fick jag fundera ut ett sätt att ta mig tillbaka utan cykel till Nagu.

En månad senare återförenades jag och min cykel i Norge. I början var det nog nervöst att cykla runt till olika ställen. Dels pga att jag inte har en karta, så vad om jag cyklar vilse?, dels pga att min cykel har lite svaga bromsar, det är ju en hel del nedförsbackar bland alla uppförsbackar, klarar jag av att bromsa i tid? Såhär långt allt väl. Första turen kändes lång som fattigåret trots att den var bara 4 km. Följande gång jag cyklade samma väg blev jag förvånad, Öhh, e ja framme redan?". En annan tur cyklade jag fel för jag trodde inte jag cyklat så lång som jag gjort.

De första turerna ner till Sandvika till arbetsförmedlingen har jag åkt med bil, "det är ju så långt dit" ... Häromdagen när jag var ute och cyklade såg jag en skylt där det stod "Sandvika 2 km". Öh? Det är ju inte långt ... Så nästa gång jag skulle ner till arbetsförmedlingen kollade jag kartan (på nätet) och märkte att det är ju bara 7 km hemifrån till Sandvika. Det är ju kortare än vad jag cyklat för att köpa en liter mjölk hemma i Finland ... varför då ta bilen? 

Då gällde det att memorera rutten så att jag utan karta skulle hitta fram. Allt klart och jag ger mig iväg. Tror du jag hittade min rutt? Rätt svar: nej. Men jag hittade en kortare och trevligare rutt och fram kom jag. Det är sen en annan historia att jag inte fick den hjälp jag åkt ner för att få ... å inte fick jag bankkonto åt mig heller, för jag har inget arbetskontrakt ... men en härlig cykeltur i strålande solsken och sjuka benmuskler pga uppförsbackarna fick jag. :)

 

Wondering if my bicycle knew where it was heading when we started our trip in late July ... I did not know! Had a dream, though, but not faith enough that the dream could come true.

A day before the Nordic Missions Conferences was over, I saw a Norwegian-registered car with bike rack. A little hope was kindled in me. I found out whose car it was. Took courage and asked them if perhaps my bike could go with them to Oslo. Wow, they had room for a bicycle and my bike could go with them. I myself had to figure out a way to get back to Nagu without a bike.

A month later me and my bike was reunited in Norway. In the beginning, it was nerve-racking to take a ride. Partly because I do not have a map (what if I got lost?), partly because the brakes on my bike are not the best (there's a lot of downhills among all the uphills, will I be able to stop in time?). So far, so good. The first trip seemed long as "the year or famine", even though it was only 4 km. The following time I rode the same route, I was surprised, "Ohh, am I already there?". Another time I took a wrong turn because I did not think I cycled as long as I had.
The first trips down to Sandvika to the employment office I've gone by car, "it's so far away" ... The other day when I was out cycling I, I saw a sign that read "Sandvika 2 km". "Uh? That's not far ..." So the next time I headed down to the unemployment office, I checked the map (online) and noticed that it's only 7 km to Sandvika. It's shorter than I cycled to buy a liter of milk at home in Finland ... then why take the car?

Then I had to memorize the route so that I would find my way there without a map. That done and I'm off. Do you think I found my route? Correct answer: no. But I found a shorter and more pleasant route. Then it's another story that I did not get the help I needed ...and I did not get a bank account either, because I have no work contract ... but I got a lovely bike ride in fantastic sunshine and sore leg muscles due uphill. :)

Cyklar och forsande vatten

Tog mig en cykeltur här om dagen. Lite annorlunda att cykla här än i Finland. Bra bromsar och starka benmuskler är ett måste för att man ska kunna njuta av färden.

Har man tid, finns det massa härliga naturupplevelser att ta vara på.

Lysakerelven tar sin början uppe i Bogstadvannet och ringlar sig neråt till Indre Oslofjorden.

Norr om Bogstadvannet ringlar sig Sørkedalselva ner från Sørkedalen och fyller på vattnet i insjön.

























När man kommer ner till stranden längs Indre Oslofjorden öppnar sig underbara havsutsikter för ens ögon.  Bilderna nedan tog jag från Bygdøy sydspets, Hukodden.

 

Broken English

Took me a bike ride the other day. A little different to ride here than in Finland. Good brakes and strong leg muscles is a must in order to be able to enjoy the ride.

If you have time, there are lots of wonderful outdoor experiences to seize.

Lysakerelven starts up in Bogstadvannet and meander down to the Indre Oslofjord.

North of Bogstadvannet meander Sørkedalselva down from Sørkedalen to refill the lake.

When you come down to the beach along the Indre Oslo fjord wonderful sea views opens up for your eyes. The two last photos I took from Bygdøy southern tip, Hukodden.

I trollskogen

Tog mig en promenad längs en "älv" här om dagen, eller kanske det bara är en bäck. Lite mulet väder men inget regn. Trots att vi är inne i andra halvan av september är det ännu mer grönt än gult i skogsdungarna.












Är det månne längs den här stigen skogstrollet bor? Helt underbara gröna lummiga skogsstigar längs älvarna / bäckarna som flyter fram mellan bergväggarna.

På några ställen blir bäcken till en liten skummande fors.

Visst finns det mycket otyg med massa regn, men när man går längs den här bäcken glömmer man allt sånt.

Uppe vid Røa startade jag och gick ner längs Mærradalen till Ullernåsen. Därifrån tog jag T-banan till Ringstabekk station. Nästa äventyr till fots får väl bli längs Lysakerelven som är gräns mellan Oslo kommun och Akershus kommun. 






Broken English

Took a walk along a "river" the other day, or perhaps it is just a creek. A little overcast but no rain. Although we are in the second half of September there's more green than yellow in the groves.

Is it perhaps along this path the troll lives? Absolutely gorgeous green lush forest trails along the rivers / creeks that flows between the slopes.

In some places the creek turns in to a small foaming rapid. Certainly there is much mischief with a lot of rain, but when you walk along this creek you forget all that.

Up at Røa I started and went down Mærradalen to Ullernåsen. From there I took the subway to Ringstabekk station. Next adventure on foot may well be along Lysakerelven which is the border between the municipality of Oslo and Akershus municipality.