Cyklar och forsande vatten

Tog mig en cykeltur här om dagen. Lite annorlunda att cykla här än i Finland. Bra bromsar och starka benmuskler är ett måste för att man ska kunna njuta av färden.

Har man tid, finns det massa härliga naturupplevelser att ta vara på.

Lysakerelven tar sin början uppe i Bogstadvannet och ringlar sig neråt till Indre Oslofjorden.

Norr om Bogstadvannet ringlar sig Sørkedalselva ner från Sørkedalen och fyller på vattnet i insjön.

























När man kommer ner till stranden längs Indre Oslofjorden öppnar sig underbara havsutsikter för ens ögon.  Bilderna nedan tog jag från Bygdøy sydspets, Hukodden.

 

Broken English

Took me a bike ride the other day. A little different to ride here than in Finland. Good brakes and strong leg muscles is a must in order to be able to enjoy the ride.

If you have time, there are lots of wonderful outdoor experiences to seize.

Lysakerelven starts up in Bogstadvannet and meander down to the Indre Oslofjord.

North of Bogstadvannet meander Sørkedalselva down from Sørkedalen to refill the lake.

When you come down to the beach along the Indre Oslo fjord wonderful sea views opens up for your eyes. The two last photos I took from Bygdøy southern tip, Hukodden.

I trollskogen

Tog mig en promenad längs en "älv" här om dagen, eller kanske det bara är en bäck. Lite mulet väder men inget regn. Trots att vi är inne i andra halvan av september är det ännu mer grönt än gult i skogsdungarna.












Är det månne längs den här stigen skogstrollet bor? Helt underbara gröna lummiga skogsstigar längs älvarna / bäckarna som flyter fram mellan bergväggarna.

På några ställen blir bäcken till en liten skummande fors.

Visst finns det mycket otyg med massa regn, men när man går längs den här bäcken glömmer man allt sånt.

Uppe vid Røa startade jag och gick ner längs Mærradalen till Ullernåsen. Därifrån tog jag T-banan till Ringstabekk station. Nästa äventyr till fots får väl bli längs Lysakerelven som är gräns mellan Oslo kommun och Akershus kommun. 






Broken English

Took a walk along a "river" the other day, or perhaps it is just a creek. A little overcast but no rain. Although we are in the second half of September there's more green than yellow in the groves.

Is it perhaps along this path the troll lives? Absolutely gorgeous green lush forest trails along the rivers / creeks that flows between the slopes.

In some places the creek turns in to a small foaming rapid. Certainly there is much mischief with a lot of rain, but when you walk along this creek you forget all that.

Up at Røa I started and went down Mærradalen to Ullernåsen. From there I took the subway to Ringstabekk station. Next adventure on foot may well be along Lysakerelven which is the border between the municipality of Oslo and Akershus municipality.

språkförbistring....

Man skrattar åt finnen som åker till Tallinn och beställer "Kahvi ja viineri, kiitos!" och blir serverad kaffe och korv. Sen har vi svensken som blir helt ifrån sig när finlandssvensken kommer och frågar om han får paja katten ... Men hur går det när finlandssvensken åker till Norge? Klarar hon sig utan språkförbistringar? Nej det gör hon nog inte. Inte heller rikssvensken som åker till Norge.

En kompis till mig, en barnmorska, berättade att hon flera gånger under sin karriär i Norge varit på vippen eller till och med frågat "Å vems raring är detta?". Rart på norska betyder underlig, så raring blir väl nåt i stil med "vems underliga barn är detta?".

Ja, sen har vi ju alla svenskspråkiga festprissar som har det så roligt på fredag kväll, då tror ju norrmännen att vi haft en lugn och stilla kväll ... Tänk så rart det blir ... ;)

Själv stötte jag på en mening som vållade mig lite huvudbry. Sökte jobb och fick ett mail där det stod följande: "Syns din CV ser interessant ut for vår jobb som anleggsgartner. Har du anledning til å komme på et intervju enten i morgen eller tidlig neste uke?"


Vadå anledning???? klart jag har anledning, jag har ju sökt jobbet och jag är utbildad ... Bestämde mig för att det kanske betyder nåt annat än det jag uppfattar det som. Så jag ringer upp personen för att avtala om tid för intervju. Igen blir jag tillfrågad om jag har anledning att komma följande dag. "Nu var det nu konstigt ändå, klart jag har anledning, jag vill ju ha jobbet!" tänkte jag men svarade bara ett kort "ja, jag har!".

Efter samtalet vände jag mig till det allvetande internet och fick svaret att anledning betyder möjlighet, alltså; har jag möjlighet att komma på intervju följande dag? ... Så nu har jag fifti/siksti tjääns att ha anledning att få jobben!

Lite annorlunda

Ett av  många underbara hus i Oslo, Norges huvudstad.
Jo, det finns höghus också, men inte i samma utsträckning som jag är van med i huvudstäder.  

 Att åka tunnelbana är inte svårt, men ibland kan det vara svårt att komma ut ur t-banetåget...
Linje 1 upp till Frognerseteren, förbi Holmenkollen, är lite speciell. 

När banan byggdes var det kortkorta tåg som tog sig upp för den branta fjällväggen, en stigning på flera hundra meter. (klicka på länken så får du upp en bild på tågen jag åkte med når jag bodde i Oslo vintern 92-93.)  Banan är kringlig och krokig och ibland har man en fantastiskt vy över Oslo fjorden och byn (alltså staden).
När t-banans tåg förnyades och blev de moderna långa tågen med flera vagnar uppstod ett problem. Perongerna var för korta och man kunde inte bygga ut dem. Ja, då var det bara att stänga dörrarna i den bakersta vagnen och passagerarna måste använda dörrarna i de två främre vagnarna. Ibland är det nog någon som "glömmer bort sig" och hamnar åka en station extra pga detta. :)

Den här bilden är tagen från Vettakollen upp mot Holmenkollen. Backen längst till höger i bild är Midstubakken (lilla backen, användes bl.a. under VM 2011).
Till vänster finns några "små" träningsbackar. Kolla in mer om dem på Midtstulia-rekruttanlegg

Klockan är åtta på kvällen, solen skiner på hustaken, gågatan är fylld av folk som strosar fram och av folk som tar sig hem från jobbet. Butikerna är öppna och uteserveringarna är fyllda av folk som njuter av en kall öl i ljummen septemberkväll.
Jag tror nästan jag kan börja gilla att bo i den här byn... :)

Broken English

One of many gorgeous houses in Oslo, the capital city of Norway.Well, there are blockhouses also, but not to the same extent as I am used to in capital cities.

To take the metro is not difficult, but it can sometimes be difficult to get out of the train... Line 1 up to Frognerseteren, going past Holmenkollen, is a bit special.

When the track was built, the trains were shortshort.  (click the link to get a picture of the trains operating when I lived in Oslo the winter 92-93.) The track is winding and turning on it's climb of several hundred meters along the steep mountain wall. Sometimes you have a fantastic view of the Oslo fjord and the city.When the trains were renewed and became the modern long trains with more carriages, there was a problem; the platforms were too short and there was no possibility to build them longer. Well, then one thing remained, keep the doors shut in the rear carriage and passengers must use the doors in the two front carriages. Sometimes someone "forget themselves" and end up going a station extra because of this. :)

This image is taken from Vettakollen towards Holmenkollen. The ski jump tower on the far right in the photo is Midstubakken (small ski jump tower, used for the World Cup 2011).To the left are a few "small" training ski jump towers. Check out more about them on Midtstulia-rekruttanlegg
 

It is eight o'clock in the evening, the sun shines on the roofs, pedestrian street is filled with people strolling and people on their way home from work. The shops are open and the outdoor terraces are full of people enjoying a cold beer in the warm September evening.I almost think I can start to like living in this city... :)

Tee jotain hyödyllistä...!

... mitäääää? :-?

Hengitän, eiks se riittää, se ole hyödyllistä? Pitäiskö mun todella tehdä jotain muuta? 



((Do something useful...!
...what? I'm breating, isn't that enough, that's useful? Do I rally have to do something else?)

Ibland är det svårt att veta vad som egentligen är tillräckligt. Det finns alltid något mer man kunde ha gjort, något man kunde ha gjort bättre, snabbare, långsammare, billigare, hållbarare...... listan kan göras oändlig.

Hörde ett tal här om dan där talaren konstaterade att läkarkåren kunde skicka hem runt 80% av alla patienter om man kunde bota skuldkänslan. Intressant påstående! Att själ och kropp hör ihop det är jag övertygad om och mycket av våra fysiska krämpor är relaterade till nåt psykiskt.

Hjärtat på bilden brevid fångade min uppmärksamhet när jag gick genom centrum av Oslo en kväll. Damien Hirst är skulptören. Jag tycker att han på ett konkret sätt visat hur mentala händelser påverkar oss fysiskt. 

Ett hårt ord från en kollega är som en nål som tränger in i hjärtat. Ett avvisande från en vän är som ett rakblad som skär upp ett stort sår i hjärta. Även den här listan kan göras hur lång som helst.

Och för att vi inte skall komma för lätt undan snurrar vi en taggtråd av skam och skuld runt vårt hjärta och drar åt riktigt hårt.

Hur får vi då bort de stickande nålarna och skärande rakbladen? Går det ens att skydda sig mot alla dessa nålar och rakblad? Och vem hjälper mig att låta bli taggtråden?

-*-*-*-

Sometimes it's hard to know what really is enough. There is always something more you could have done, something you could have done better, faster, slower, cheaper, more durable ...... the list is endless.

Heard a speech the other day where the speaker noted that the doctors could send home around 80% of all patients if they could cure guilt. Interesting claim! That body and soul belong together I am convinced of, and much of our physical ailments are related to something psychological.

The heart of the picture caught my attention when I walked through the center of Oslo one evening. Damien Hirst is the sculptor. I think he clearly demonstrates how mental events are affecting us physically.

A harsh word from a colleague is like a needle that penetrates the heart. A rejection of a friend is like a blade that cuts up a large wound in the heart. This list is also endless.

And so that we should not come off lightly we take a barbed wire of shame and guilt and spin it around our heart then pulling really hard.

How do we get off the stabbing needles and cutting blades? Is it even possible to protect oneself against all these needles and razor blades? And who will help me resist the barbed wire?

Welcome!

Efter en härlig lång kväll hos kära vänner nere i Lier åkte vi (Anna-Kaisa och jag) till Oslo för att se på stan. Vi hann med två absoluta måsten (om du frågar mig) :) Holmenkollen och Frognerseter, innan vi styrde stegen till Vigelandsparken. Mer om dem i ett annat inlägg.

På kvällen var det välkomst fest mina vänner i Oslo som hade ordnat. Det var något oväntat för mig,  jag hade ju knappt kommit till stan ännu. Likväl var det härligt att känna sig välkommen och accepterad i familjen.

På söndag eftermiddag åkte vi spårvagn hit och dit så länge vårt dagskort var i kraft, efter det promenerade vi lite hit och dit. Vi hann se en del av Tøyen med sina underbara gatukaféer och utsmyckade hus. Vi åkte upp till Majorstuen och tog en tur inom Oslo Microbryggeri som min småkusin grundat och var jag druckit en och annan öl på 90-talet. :)  

Vi gick genom slottsparken och beundrade slottet. Vi strosade längs Karl Johan ner mot Stortinget och vidare in mot centrum. På en mysig Indisk restaurang åt vi en stadig middag innan jag följde Anna-Kaisa till tåget som tog henne till flygfältet.

Ett härligt veckoslut hade kommit till sitt slut. I mitt huvud snurrade tankar på vardagen, hur kommer den att bli? Att vakna ensam i ett tyst hus, hur stor blir kulturchocken när vardagen knackar på dörren?


Broken English:
*After a lovely long evening with dear friends down in Lien, Anna-Kaisa and I went to Oslo to see the town. We managed ti visit two absolute musts (if you ask me) :) Holmenkollen and Frognerseter, before we headed to the Vigeland Park. More about them in another post.
*In the evening there was the welcome party for me which my friends in Oslo had arranged. It was something unexpected for me, I had bearly arrived. Nonetheless, it was nice to feel welcomed and accepted in the family.
*On Sunday afternoon we went sight seeing again, took the tram here and there untill our day card was not valid any longer, after that we walked here and there. We manage to see a part of Toyen with its wonderful street cafes and ornated houses. We went up to Majorstuen and took a tour in to Oslo Microbryggeri, founded by my second cusine and where I had a beer or two in the 90s. :)
*We walked through the palace grounds and admired the castle. We strolled along Karl Johan down to the Stortinget and further in towards the center. In a cozy Indian restaurant we ate a hearty dinner before I followed Anna-Kaisa to the train that took her to the airport.
*A lovely weekend had come to an end. In my head was spinning thoughts of everyday life, how will it be? Waking alone in a quiet house, how big will the culture shock be when everyday life knocks on the door?

Vanlig vardag

After heavy rain for two days... the sky is still gray and heavy.

Att börja nåt nytt.

(In broken English below)

Dag nr 6 i mitt nya hemland. Eller är det bara dag nr 5?

De första dagarna sken solen och världen visade sig från sin bästa sida. Men det var ju augusti då. Igår, den första september, öppnade himlarna sig och vattnet öste ner. Även vinden kom för att hjälpta till att skapa ett oväder utan like. Å, ja, så har det fortsatt och håller på ännu. Enligt väderkartan skall detta hålla på flera dagar i sträck. "Välkommen till vardagen!"

En hel massa har jag hunnit med redan nu och en hel del har jag lärt mig på köpet. Hjärnan har varit mos på kvällarna och jag har nästan varit tvungen att övergå till engelska för att kunna kommunicera. Konstigt eller hur? Mitt modersmål är svenska och jag bor i Norge, det är ju omtrent samme språk, eller?... så varför måste jag svänga till engelska för att kunna kommunicera?

Så, kommer den här bloggen att vara på svenska, norska, engelska eller finska??? kanske på alla fyra språk, lite åt en var, eller? :)

 Ett underbart kafé i Sverige, nära norska gränsen. Klockan på väggen är en liknande som hänger på väggen hos mina föräldrar.

Day No. 6 in my new homeland. Or is it just a day No. 5?

The first few days the sun shone and the world showed itself from its best side. But it was August when. Yesterday, September 1, the heavens opened up and the water poured down. Even wind came to helped to create a storm without equal. Oh, yes, it has continued and still does. According to the weather map this should go on for several days. "Welcome to everyday life!"

I have done a lot , and a lot I have learned in the process. The brain was mush in the evenings and I almost had to switch to English for communication. Strange is it not? My native language is Swedish and I live in Norway, it's about the same isn't it? ... So why do I have to switch to English in order to communicate?

So, will this blog will be in Swedish, Norwegian, Finnish or English ??? perhaps on all four languages, a little for everyone  or what? :)